Jag jobbar för mkt för att hinna med blogga, äta och sova. =/

Jag kan ju berätta lite om vad jag är för filur:

Jag är för det mesta en glad och positiv tjej på 28 år som försöker leva efter att det inte finns några hinder bara lösningar.  Jag är ärlig och har inga problem att säga vad jag tycker och tänker =) Jag har i mitt mål att gå ner ca. 30 kg, men jag kommer i bloggen lägga upp hur min träning, mat och delmål osv så de som vill kan följa med och vi kan pusha varandra. Kommer att lägga upp lite utmaningar m.m.

Jag har senaste året jobbat inom industri men pga varsel i så har man inte fått vara kvar och sen har det varit svårt att hitta nått nytt. Jag har sen december jobbat på 3 olika jobb för man vet ju aldrig när det tar slut, jag jobbar på posten och har jobb där till siste januari sen jobbar jag som personlig assistent hos 2 olika brukare. På posten jobbar jag kvällar och nätter och hos A jobbar man ensammen dygnspass så 11.30-12.15 dagen efter och hos E jobbar man alltid dubbelbemannat 7-16.30, 7-19.30 och sen nattpass 19.15-06.15, 20.15-07.15. Vissa dagar jobbar på alla tre ställena, så då är det svårt att hinna med att blogga men jag ska försöka hinna med lite oftare. Som det ser ut nu så har jag bara tre jobb januari ut, så jag ser slutet på att behöva planera in när jag ska hinna sova och äta. Eftersom jag inte har fast som personlig ass. så vill jag inte tacka nej till dem jobben när det ringer för då blir det lätt att de sluta ringa efter en, sen har jag ingen utbildning vilket gör att när det kommer nya utb så hamnar man längre ner på vikarielistan. Jag har sista tiden känt lite ångest över att jag inte kan tacka nej för då har jag ångest för att jag inte kan ställa upp och jobba när jag egentligen inte har nått annat jobb då mer än att äta och sova den stunden så kan jag ju lika väl jobba, vila kan man väl göra i graven =)

Jag lever ensam i en tvåa på markplan med en lite uteplats med skogen som utsikt och jag trivs som fisken i vattnet med denna lägenhet och skogen så pass nära. Jag söker även jobb uppe i Norrland känner att det är dax för förändring och jag har alltid älskat Norrland =) Och vem kan inte låta bli att smälta för den dialekten ;)
När jag var 27 år så hände mkt i mitt liv, jag skilde mig, flyttade hem till mor och far, blev smått deprimerad, men hade underbara vänner som inte lät mig sitta hemma och gräva ner mig utan tvingade mig ut på promenader m.m.
Bestämde mig hösten det året att utmana mig själv genom att gå danskurs, dels för att komma ut och vara social samt se om det var ett sätt att motionera på. Jag blev verkligen fast i buggande och foxandet att jag numera är ute var och varannan helg (dock varit sparsamt december och januari), sen är det ju inte billigt att dansa heller utan det får ju bli när pengar finnes helt enkelt. Har ett band som jag åker på så ofta jag kan och det är SANNEX, spelar bra och är ett häng härliga killar som alltid har tid att tjöta lite. Det är ett grymt bra sätt att motionera på, så gillar man musik, dans så tycker jag man helt klart ska testa på det man träffar även så många glada människor när man åker ut och dansar sen. Jag går danskurs 2 gånger i veckan hos två olika för att lära mig mer och utvecklas, skulle vara roligt att testa på att tävla lite men vet inte om tävlingsmänniskan i mig är redo. Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och tävlar jag så vill jag ju vinna =D

Vad det gäller min vikt så har jag varit överviktig större delen av mitt liv men fick en rasande start pga skilsmässan då jag inte åt så mkt, gick även då hos en dietist eftersom tanken var att jag skulle få hjälp av en dietist med att äta rätt och gå ner i vikt så jag och min dåvarande man skulle få fortsatt hjälp med att lyckas bli gravida och det tog 2 år innan jag kom till en dietist och sen fortsatte jag under hela proceduren samtidigt som jag grävde ner mig i jobb. Har under ett år haft uppehåll från dietisten för jag var tvungen att tänka på mig själv och hitta tillbaka till den jag var och vill vara. Så i höstas tog jag mod till mig och ringde för att få komma tillbaka och under detta året hade jag gått upp 5 kg så jag kände mig ändå stolt över att jag inte gått upp de 17 kg som jag hade gått ner innan även om jag ändå var lite besviken att jag inte gått ner nått. Pernilla som min dietist heter sa ändå att man kan inte tänka på allt när man går igenom nått tufft både psykiskt och fysiskt. Så nu är jag redo igen för att komma tillbaka på rätt spår vad det gäller mat och träning, ska bara få i det i mitt späckade schema =)

Det Pernilla vill att jag ska fokusera på till en början är att äta regelbundet (hoppar lätt över måltider och äter ett stort som jag lever på sen), tänka lite på hur stora portioner jag äter och vad som slinker ner, tänka lite på hur mkt jag måste motionera om jag dricker den colan osv, även komma ut och motionera mera minst 30 min varje dag. Har ett program där jag fyller i hur mkt jag äter och tränar och har väl tänkt ta tag i det ordentlig i februari för just nu hinner jag inte med det.

Nä nu har jag ju berätta lite om vem jag är och hur läget hos mig är.

Jag hoppas mina läser håller ut att uppdateringarna blir lite utspridda men håll i det kommer bli bättre =D